Bakgrund till projektet:
Rödvingetrasten har sedan min barndom varit en kär följeslagare i skog och mark. Uppvuxen i Olberga, några km söder om Surahammar i bergslagen och endast 1 km från Kolbäcksån, så har rödvingetrastens lite vemodigt rylande fallande strof följt mig på väg ner till ån där vi nattetid rodde drag efter gädda och gös, eller tidiga mornar satt vid någon av båtbryggorna i vassen och metade mört, sarv och abborre. Jag kallade den för regnfågel så den ofta tog ton efter ett sommarregn. Som fågelintresserad fältbiolog lärde jag mig med hjälp av Det Bästa´s Stora Fågelboken känna igen dess karakteristiska sång.
Ännu var den bara en i fågelkören, där de allt vanligare men ännu sällsynta gräshoppsångarens svirrande i natten var betydligt mer intressant liksom besök på minna orrmyrar och tjäderspelplatser.
Djupast satte rödvingetrasten sina spår på skolavslutningen i 9an, när avgångsklasserna bestämt sig att ha sin fest ute vid vändplan av en skogsbilväg djupt ute i skogen. Vi hade valt platsen noga lång ifrån där folk brukar vara så vi kunde festa loss ordentligt och ha kul för sista gången med klassens tjejer. Vi hage just fått upp tälten i den gråmulna kvällsskymningen och knäckt de första ölburkarna när ett gäng raggarbilar plötsligt dök upp med värsta rockmusiken dånandes ur bilstereon. De plockade snabbt upp alla coola tjejer och grabbar och drog iväg. Kvar ensamma i skogen blev vi nördar och jag minns så väl hur irriterad och förbannad jag blev på rödvingetrastarna som i den ljusa sommarnatten efter ett lätt regn satt och sjön just utanför tälten. Besvikelsen om missad chans med klassens snygga tjejer kanaliserades på rödvingetrasten och dess sång. Och varje gång jag hörde sången blev jag bittert påmind om den misslyckade avslutningsfesten.
Under lumpartiden vid I14 i Gävle märkte jag i förbifarten att rödvingetrastarna lät lite annorlunda än i Surahammar, men det var först när jag flyttade till Uppsala för studier i biologi jag märkte en stor skillnad i sången mellan Uppsalas och Surahammars rödvingeraster.
%20-2%20s.jpg?etag=undefined&sourceContentType=image%2Fjpeg&ignoreAspectRatio&resize=440%2B415&extract=0%2B0%2B364%2B415&quality=85)
Rödvingetrast i Nåsten, Uppsala
Vad är en rödvingetrast?
Rödvingetrasten är vår minsta och kanske minst kända trast. I sverige har vi sex arter trastar av släktet Turdus, där koltrasten är den mest kända och vald till Sveriges nationalfågel på grund av dess vackra flöjtande skönsång. Känd är även de skräniga björktrasten, även kallad snöskata m.m. då de häckar i kolonier där de har ett tjattrande pladder till sång. Känd är även taltrasten, av Linné kallad sångtrast, där den sitter i grantoppen och sjunger sin oftast tre-upprepade varierande sångstrofer. Mindre kända är fjälles ringtrast och skogsdoldisen dubbeltrast, vars sång påminner om koltrasten fast mer vemodigt och avklippt. Rödvingetrasten känns lätt igen på sin roströda förg under vingen och vita ögonstreck, i mina ögon den vackraste trasten. Den påträffas på våren flyttandes i större flockar där de kan rasta i en trädunge och pladdra och sjunga en stor variation av olika sångtyper, något som alltid facinerat mig.
Rödvingetrast Turdus iliacus
Koltrast Turdus merula
Ringtrast Turdus torquatus
Björktrast Turdus pilaris
Taltrast Turdus philomelos
Dubbeltrast Turdus viscivorus
Min första vetenskapliga kontakt med rödvingetrasten:
1981 under mitt första år på biologlinjen vid Uppsala universitet skulle vi göra ett mindre vetenskapligt arbete för att lära oss den vetenskapliga processen. Jag bestämde mig för att titta på varför rödvingetrasten låter så olika i olika landsändar. Jag fick med mig kurskompisen Björn som kom från Hälsingland, och tillsammans började vi läsa på om rödvingetrastar.
Jag började med klassikern Erik Rosenberg 1953 "Fåglar i Sverige": "Sången består av ett högt flöjtande efterföljt av en pladdrande och skvattrande ramsa. De höga tonerna brukar bilda en något fallande skala, ett raskt vemodigt tji-tje-tjy-tju-tjö eller tjirre-tjerre-tjyrre-tjörre eller dylikt i en mängd variationer, man kan tala om rödvingedialekter. ...
Som rödvingarna liksom flera andra trastar ha en viss härmngslust ta de i tättbesatta områden efter om någon av dem kommerpå ett orginellare motiv än den enkla skala, som tycks vara artens medfödda sångmotiv."
Rosenbergs förklaring med både medfödd sång och inlärd härmning tyckte jag
verkar lite märklig, så jag läste på forskningslitteratur kring sånginlärning och
det som skrivits om rödvingetrastars sång, vilket inte var mycket.
Så jag lånade en nagra portablel rullbandspelare på 15 kg och en 90 cm glasfiber-
parabol från professor Ingemar Ahlen vid Institutionen för viltbiologi vid Sveriges
Lantbruksuniversitet, och gav mig ut i skogen utanför Uppsala, närmare bestämt Nåsten vid Hågadalen, Linnés gamla exkusionsområden.
Teckning av rödvingetrast i Rosenbergs bok samd rödvingens utbredning
I Uppsala skrev jag ett D-arbete i genetik och sångdialekter och populationsdifferentiering hos rödvingetrast. Detta arbete blev grunden för mina forskarstudier om sångdialekter och artbildning hos fåglar, men då 1985 var ljudanalys analog och genetiska anlalyser handlade om proteinanalys, och DNA tekniken höll just på att utvecklas. Jag insåg att utan rätt utrustning skulle jag inte hinna abalysera insplade sångstrofer under dokorandtiden, och peotinelektroforestekniken var för grov för detaljerade släktskaps- och populationsanalyser.
Besöksadress: Studio Guide Natura, Renön, Piteå
